Bandytexter av Erik Stål

Final maratontabell Borlänge Bandycup 1987-2019
Antal cuper vinster förluster och poäng

1. Vetlanda BK  11 7 4 35-33 14
2. IK Sirius         7 4 3  15-13 8
3. Tillberga         3 3 0  20-3   6
4. Västerås SK    6 3 3  20-15 6
5. Botnia             5 2 3  17-21 4
6. Sandvikens AIK 3 2 1 4-4 4
7. Köpings IS         3 2 1 4-4 4
8. Karlstad bandy  1 1 0 8-2 2
9. Selånger SK       1 1 0 8-3 2
10 .LRK Torneå      1 1 0  5-2 2
11. Skutskärs IF   2 1 1 10-5 2
12. JPS Juniorit     1 1 0  4-1 2
13. Värmbol/Katrineholm 2 1 1 3-1 2
14. Falu BS           1 1 0 4-3 2
15. GT/76             2 1 1 2-2 2
16. Örebro SK       2 1 1 4-6 2
17. Borlänge         2 1 1 4-8 2
18. IF Boltic          1 0 1 3-4 0
19. Waggeryds IK 1 0 1 2-3 0
20. Katrineholms SK  1 0 1 0-1 0
20. Nässjö IF             1 0 1 2-4 0
20. Lidköping             1 0 1 2-4 0
22 .Otterbäcken         1 0 1 0-2 0
23. IFK Kungälv         1 0 1 0-3 0
24. IF Ulvarna            1 0 1 3-8 0
25. Lidköpings AIK    1 0 1 0-5 0
26. Ljusdals BK          1 0 1 3-9 0
27. Villa Lidköpin BK  2 0 2 1-7 0
28. Karlsbyhedens IK 1 0 1 1-8 0

On the road again visiting a bandygame in Bollnäa v/s Tellus. 20161214

En solig dag åker jag till högskolan och hämtar min fru Berit som vaktar tentor till klockan tolv. Väl hemma i stugan i Skräddarbacken packar jag ner min bandyutstyrsel i en röd liten plastbehandlad väska med två handtag och blixtlås. Vännen steker ägg, potatis och korv, vilket jag erbjöd mig att steka, är för omständlig som kock, steker så det spritter, osar och rör till det i största allmänhet. Nej, jag får packa, solen skiner någon temperatur strax över noll. Åk så du hinner åka innan solen går ner, mörkret kommer vid tretiden. Snabb lunch, puss, och iväg, kör försiktig, hon känner till Bergslagsdiogonalen, riksväg 50 över de stora bergen med enorm skog.

E16 till Falun, blöt vägsprut från fordon såväl tung som stressiga personbilsförare. Svänger höger i rondellen i Bojsenburg, som annars bär till bandyorten Grycksbo, vidare till Rättvik, där deras IFK spelar i hallen med de vita väggarna. Svänger vänster efter några hundra meter på E16 mot Gävle, där en domare som blåser många matcher under en säsong, Thomas Behlander utgår från den lilla staden. Så tyckte den ryska bandypubliken som besökte World Cup i den ännu mindre orten Sandviken. Se där hur det kan vara i stora Ryssland. Riksväg 50 var det, ser den fina vägtavlan med bl.a. Söderhamn, Alfta. Efter bara en kilometer på Femtian visar displayen i Opeln på -4 Celsius, i Peac&love staden visade den, ”risk för halka” och plus 1. Torr och fri väg blev det, det tackar man ju för ända till fyrvägskorsningen i Enviken där man kan besöka Gulfmacken och eventuellt bunkra förnödenheter i lilla Tempobutiken. Till vänster mot Dådran, Rättvik, höger till Linghed, där min farfar tjänstgjort som landsfiskal, och vidare till centralorten Svärdsjö i denna del av Falu kommun. Rakt fram bär det, här ändrar vägbanan karaktär, slut på synlig asfalt. Vägbanan påminner om den tid jag hälsade på hos farfar Kalle och farmor Elsa, vit hård packad snö och -11 grader, men inga spår av snökedjor. Solen strålar på, ligger lågt, passerar Tängerorterna, stora Balungstrands sågverk, Lamborn med vänstersväng mot fiolspelandets höjdpunkt på Bingsjostämman en vecka in i sommarmånaden juli. Nu är det bandy som gäller tänker på hur Tellus kommer att spela på Sävstås, enkelt att sia om, tätt försvarsspel och vassa kontringar. Lamborn passeras med snar ankomst till vackra fina gamla bruksorten Svabensverk, Sista orten i Falu kommun och här mitt i orten är man i Ovanåkers kommun. Här i Hälsingland efter ”Svaben” bär det uppför i en lång tvåfils vit vägbana mot höjden av dessa bergskedjor med natur som i fjällen, sista höjden, bär iväg mot Skålsjön som nästan verkar kusligt öde. En gång inte allt för många år sedan var detta Skålsjöns fritidsanläggning ett mycket populärt område för idrottsutövare på sena hösten, hit kom snön tidigt, kan inte förstå denna ödslighet. Tiderna förändras, nu gäller bara alpin åkning. Nedför igen mot avtagsvägen till Edsbyn, annars hamnar man i Alfta, tillhör också Ovanåkers kommun. 13 km kvar till ”byn” jämsides med Söderomsjön, då skiftade displayen på fem minusgrader, bra.

Väl i bandycentrum kollar jag upp Samuel Helmersons gamla bostadsplats ovanpå Handelsbanken, Bäckstigen, mitt emot restaurang Bolaget och ICAs Edsbyhall. Matar in VISA kortet i butikens kortläsare ger mig några nya sedlar, för användning till entré och korv på Sävstaås från Tillmans Charkuteri i Bollnäs, den bör alla smaka, i särklass. Några Mer med blåbärsmak och lite tilltug för framtida händelser. Ut ur byn och ut på väg 301 mot Bollnäs, letar efter Edsbyns vandrarhem där Håkan Berthas, bandyfilmaren ofta tar in och redigerar sina filmer, inte bara bandy. Mobilen hjälper mig att hitta till mitt rum på Hogatan, parallet med 301:an. Swishar in mig hos värden en trevlig dam med en nyfiken tvååring som hjälper mamma med organisationen. Vilar fikar och fram med röda väskan, på med bandyutstyrseln, blir en kall afton förstår jag enligt rapport nyligen. Mot Bollnäs genom Alfta i maklig fart, är ute i väldigt god tid. Enkelt att hitta åsens sportområde med travbanan som granne. Svänger

höger efter Freluga in mot åsen, letar parkering kör lite fel, vänder ut mot en synlig stor parkering. Några flourucerade matchvärdar tar emot, har du något P-tillstånd. Nej, är det här man skall ställa bilen. Ja, det gäller för bokade åskådare, förstår du. Inte gör det något för dig, kör in till bästa plats och ha en trevlig kväll. Alltid roligt med mycket trevligt bemötande och en stor välkomsthälsning.

Köper Tillmans värmer mig vid utebrasan och pratar bandy. Möter Familjerna Järmens, Krigh med flera, Hampus Krants, Fredrik ”Larre” Larsson och Martin Krigh känner sig hemma här på Sävstaås, första skären togs ju här. Fortsatt trevligt folk som låter, säger till mig att du kan stå innanför grinden när vi spärrar av för matchstart, halvlek och uttåg. Kul med gemenskap, handslag med killarna, för en god match och även efter. GIF:arna hejar även de och grattar. Gör en intervju med målvakten Marcus Karlsson som tilldelas priset, matchensbandylirare. Speakern ropar ut Kimmo Kyllonen som pristagare, han var ju på bänken. Stort skratt av samtlig och förlusten togs inte så hårt. Marcus fick en stor fruktkorg med juldrycker, ett fint pris.

Nu är det kallare, värmer upp Opeln, bort med is på med defroster och värme, -11, kl. 21,15. På väg mot Alfta, lugnt med trafiken och vägbanan vintrig, furor och gran längs båda sidor. Pang, pang smäller till två gånger, vad händer inte en bil, alldeles öde men kallt, värmen flödar på för högtryck, termometern visar på -18. Hade ett litet stenskott som fick nog och blev explosiv av kylan, värmen från defrostern. Vindrutan sprack horisontellt rätt över, här blev man skraj. Tar mig till vandrarhemmet, tittar på skadan, ser att rutan håller. Håller den för nattkylan så håller den nog hem till Borlänge. Frukost hos Sommars, kondiset i byn hoppar jag över, hem direkt i den nittongradiga kylan, hem över de vackra bergen. Resan hem blev en otrolig vacker upplevelse, först månsken med en starkt uppstigande sol. Stannar till i ”Svaben”, njuter av morgonen, en magisk känsla. Direkt till Borlänge glasmästeri för bokning av tid för byte av ruta. Får tid kl. 10,00 nästa dag, fredag den 16, problemet löst och Opeln in för första besiktning på Opus på måndag, nollad blev kompisen.

Matchen var bra, mycket bra första halvlek, underläge 2-3, höll tätt i över 65 minuter, innan de avgörande bollarna smet in.

Text Erik Stål

 

 

A day in my life blackfriday 25 november 2016 3-3

Vaknar ganska tidigt då min fru skall vara på Högskolan Dalarna i Borlänge och vakta tentamen. Frukost gröt, Proviva, två Pågens bröd en kopp tee och start av diskmaskinen. Duschar gör mig i ordning och iväg till Haga Spa för massage för rygg och axlar. Vi pratar sport under tiden, han är massör åt Borlänge håkke var målvakt för ett par årtionde sedan. Han nämner en förlust i Leksand, Leksands IF som de förlorar med 1-20, jag talar om min förlust som tränare och lagledare för Borlänge BK juniorerna som gav oss en förlust med samma siffror mot Edsbyns IF. Trevlig prat med lindrig smärta under behandlingen.

Lunch med en jämnårig 67:åring arbetskamrat på Högskolan, direkt efter Haga Spa och bil till Dala Airport 10 km, där krögaren välkomnade oss med ett vetande av honom, att pensionärer har tjugo kronors rabatt. Då så vet vi våra utseende. God mat Black & White och mycket snack om vår tid där på skolan, vi visste hur allt skulle skötas på jobbet, men inget av det blev som vi tänkte då..

Hem, hämtar täckbyxor och övrig utrustning av bl.a. Tellusprylar. Iväg vid tre tiden ner till city för att hitta en bra billig P-plats för min Opel Astra, hittar en bra plats med tid till kl. 18,00 därefter fritt, räknar att Opeln står ensam där och att ingen rör den, man vet aldrig i city.

Borlänge C läser och vet redan att försening kommer att ske, fick SMS av SJ kvällen före, att en urspårning av helt tågsätt hade skett. Läser på deras display om det hela, buss ersätter, lite kaos råder, men en guide från Jernhusen talar om att vi skall stå på anhalt 8 och 9, trångt börjar det bli. Bussarna anländer, flera fina buss äntrar sin platser. Nu är vi många som skall resa sydost, alla trängs och skall med samtidigt fast vi har biljetter. Ingen kommer att missa avresan till Säter, brådska råder. Har ju bara en plastpåse från Kupolen med mina prylar, de andra de flesta har bagage som måste in separat i bussen. Smiter förbi väldigt många, finner en ledig plats långt fram, en medelålders man sitter ensam, frågar är det ok här. Jomen visst på norrländska. Faktiskt vi börja konversera direkt, han kom från Luleå med flyg tåg via Arlanda Borlänge och taxit till Högskolan där han håller en föreläsning på drygt 20 minuter, med frågor efter, han blev bjuden på en lunch hämtad från utmärkta restaurangen Nyströms kök, dock blev den inte förtärd p.g.a. brådska. Högskolan ja, min gamla arbetsplats, blev en hel del snack om den. Vi funderar på förseningen, hans plan avgår kl.19,00 från Arlanda. Luleåbon jobbar med industrimiljöfrågor för Norrland och Murmansk. 60 mil Luleå Sundsvall 60 mil Luleå till den jättestora industristaden Murmansk. Resan genom Finland och gamla Finland numera Ryssland, där finns det fortfarande ett stort missnöje bland befolkningen efter mer än 70 års historia. Framme i Säter med buss 1, påstigning på tåget, Lulebon vagn 8 jag vagn 7. vagnarna i fel ordning 8:an närmast loket o.s.v. Luleåbon tackar för trevligt sällskap och för hjälp med att hitta sin plats och hoppas förseningen inte blir allt för lång. På plats på tåget och min plats nr.54 hittar jag en medelålders dam som somnat på min plats som jag betalt 49kr för, gör några försök att vecka henne, nej går inte. Slänger upp min jacka och påse på hyllan, går på toaletten. Kommer tillbaka till min plats 54: ser då en annan dam som håller på att installera sig på platsen bredvid, ingen sovande kvinna där nu, är väl för försiktig att för att störa. En ny bekantskap med resonemang om tidsresan. Informationen från receptionen från vagn 4, meddelar att minst 40 minuters försening. SMS och FB för oss båda med anhöriga hit och dit. Damen skall till Sala för byte där till Västerås, vilket hon får information om att bytet går om intet. Vi hör ett gäng italienare som missmodigt förklarar att de inte hinner fram till Arlanda i tid tills deras flygavgång. Vi pratar vidare, ankommer Hedemora för stopp, nästa Avesta för nya på och avstigningar plus väntan på mötande norrgående tåg. Ny info, ytterligare försening förklaras och om möjligheter att ta sig vidare. I Sala får jag en ny reskamrat som inte har bråttom, arbetar på ett världsomfattande teknikföretag i Sala och har även han anknytning till Högskolan Dalarna, det visar sig att han gått Bergsskolan i lilla Filipstad som har mycket gemensamt med tekniska delen i Borlänges högskola. Trevlig stockholmare från Kungsholmen. Han börjar med veckopendling med tåg denna blackfriday, bättre början kunde det vara. Nu är det dags för besök i bistron innan stoppet i Morgongåva, hungern har slagit till, magen knorrar, till vagn 4, vinglar dit i farten, ser en som smyger i skarven av vagnarna. Äntligen framme för inköp av god macka, men kö, lång kö och långsam expediering. Snart för sista stopp innan Uppsala får jag överge bistron. Tillbaka till Stockholmaren för vidare snack om bandyn framförallt om Tellus, intresset finns hos han. Ytterligare försening, framme i Uppsala 18,46 . Raskt av vagnen på nya centralen på felsida i Uppsala C. I väg genom tunneln till taxi och busscentralen klockan tickar på för matchen börjar kl.19,00, ser en EKO taxi ropar till chaffisen, hinner vi till studenternas? Ja, jag har kört här i sexton år, han fixar det, blir framkörd ändea till entrén, vill ge dricks, nej inte till en bandyvän. Chaffisen tycker att SM finalen skall vara i Uppsala, det tycker jag också. Löser pensionsbeloppet som jag förstått, vidare till toan, pinkning ombyte till täckbyxor. Hungern består, finns fina kiosker runt arenan, du ser ut att behöva två burgare ropar en Siriussäljare, gått igenkänningstecken. Två burgare i nävarna iväg upp på läktaren där jag träffar mina jämlikar. Matchen ja, oj vilken match så spännande och kvittering till 3-3 på övertid. Klappar, hurrar och myser och kopplar av i Jonas Nilssons, Lena och Samuel Helmersons fina SUBARU. kl. 23,00 på Borlänges parkering, Opeln hel och hem till Skräddarbacken 23,20.

 

Hur det gick för övriga resenärer vet jag inte, men jag är nöjd med att berättat om barn, barnbarn och om Tellus.- Oj då spelar de mot IK Sirius i elitserien....

 

 

IK Tellus Jordens lag är för första gången i den högsta bandyserien, kallas elitserien. 85 föreningar har spelat i den högsta bandyserien, så Tellus kommer att skriva in sig i den fina maratontabellen, hur statistiken blir får vi se i mars månad, Mars är ju också en planet som Tellus. De gula, Tellus som bildades 1921 är ingalunda det andra lag från Stockholm, vi har ju Hammarby som gör sin 49: säsong med placering nr.7. Huvudstaden är det distrikt som har flest lag i maratontabellen.

Den nya historiresan börjar nu på fredag den 28:e oktober och den gula bussen går till Lidköping, vid Värenern. Topplaget Villa BK lirar där i den mycket fina trevliga hallen, Sparbankens Arena, den kan man inte missa när man följer väg 44 neråt Trollhättan. Trollhättan, säger väl, förra stora SAAB orten, i denna ort spelar kommunens elitlag Gripen BK i Slättbergshallen. Match på söndag för Jordenslag kl,17.00. Där efter hemresa till Stockholm och med en stor förhoppning att de nya omklädningsrummen är klara för inflyttning och att isen på Zinkensdamm ligger blank. Tror nog att lokalerna blir först klara av dessa två händelser. Hur matcherna slutat, det återkommer jag efter touren.

Känns oerhört kul och spännande att följa detta kamratliga och mycket spelglada gäng. Inget direkt bortskämt lag, vare sig med träningsmöjligheter, eller stora spelarlöner, en förening i en helt motsatt verksamhet än de flesta av dagen föreningar.

Min resa med koll på Tellus börjar på fredag förmiddag från Borlänge med min Opel Astra, till ett hotell i Lidköping med incheckning före matchen.

 

Per Fosshaug och Borlänge BK

Borlänge BK hette laget som spelade bandy mot Falu BS i yngre pojkserien (YP), tror de var i 13 årsåldern. Match på Läroveksvallen intill Röda vägen. Per hade varit magsjuk, han var ändå på plats vid banan för att träffa kompisarna och kolla på matchen med sin boxerhund. Han kunde inte vara med efter att haft magsjuka som slutade dagen före denna stora drabbning mot Falu BS, vilket alltid var stort för oss, att få möta storebror två mil bort. Matchen tog sin början och Falugänget rullade in lite bollar i vår målbur. Halvtid 1-4. hur skulle detta sluta. Per pratade lite om att magen var bättre och att han hinner springa hem och hämta skridskorna, hemmet var ju bara på andra sidan gatan. Per var mycket spelsugen som alltid. Orkar du, frågade jag. Är pigg nu svarar Per. Per snörar på sig skridskorna i Wemasvagnen, en byggarbetsbod med hjul och värme av en Calix bilvärmare. Den var omklädningsrummet. Duschandet fick ske i när liggande sport komplexet, Maserhallen. Per hoppade in på isen med stor iver. Vips vände det, bollarna började serveras på fina silverfat till kompisarna. Ja, passningar, skott och åkningar av Per ändrade matchbilden. Per han med att själv fixa till några mål. När matchen var slut skrev domare in slutresultatet 9-5 till de våra. Falu ledarna såg mycket snopna ut. Vilken lirare ni har i den skridsko och bollskicklige killen. Jag som lagledare och tränare kunde bara tacka och ta emot. En av många matcher med Per FosshaugJag som lagledare och tränare kunde bara tacka och ta emot. En av många matcher med Per Fosshaug, vips vände det, bollar serverades på fina fat och några mål av honom själv hann han med. När marchen var slut, såg Falu BS mycket snopna ut. Slutresultate blev 9-5. Vilken lirare ni har sa Falu ledarna. Jag som lagledare och tränare kunde bara tacka och ta emot. En av många matcher med Per Fosshaug

Västerås 20140928 ABB Arena Gustavsberg IF-Borlänge 9-7. 

En händelserik match, fart fläkt, kontringar av Gustis och en hel del utvisningar. En likhet fanns med förra matchen mot IK Tellus bandy. Massor med målchanser och mycket bra målvakter. Stockholms lagen spelar en mycket snabb kontringsbandy. Borlänge har ett snabbt och tempofyllt spel. Kan man bara sätta målchanserna och täppa till i försvaret och markera kontringspelarna så kommer detta att bli bra. Kondition, skridskoåkning och energi är det inget fel på.

Västerås 20140921 ABB Arena IK Tellus-Borlänge 7-4. 

En match med högt tempo, tufft spel och allvar som det gällt en seriematch. Mycket händelserik, straffar flera, spelad straff, straff mål, straffräddningar och utvisningar, avvaktande, flera utvisningar (Tellus hade flest) trippel och grovt matchstraff och inhopp förtidigt mm. Vi hade det jobbigt jag och domarna. Trots allt det en trevlig stämningen på planen. Borlänge startade som vanligt i ett rasande tempo men det böljade friskt. Dagens snabba bandy tillåter knappast ett gammalt säkert försvarsspel. Jämnhet var ganska lika med ett spelövertag för Borlänge med många målchanser. Avgörandet föll i slutdelen med en mycket vass kontringsspelare i Lars Bryngelsson (en elitspelare från Hammarby) som for som en raket från mittlinjen till en utlämnad Max i målet. Max ja en Max i varje halvlek, bra jobbat Maxar. Kanske var de gula Stockholmarna lite mer sugna nu när det var deras första match denna säsong. Bra match spännande bandy med fläkt och fart.
Kommer att bli en oerhört intressant säsong.
En Tellusledare nämnde att det var alltid häftigt att möta Borlänge och han tyckte att de är jämngoda.

    Folder i A4

Beställ vår folder  [email protected]     0734-400 427

Bandybilderna kan ni beställa t.ex. för att använda
som priser.

Min bandy från den tid jag lärde mig gå och åka skridskor

Har just sett bandymatchen mellan Villa Lidköping och Hammarby på TV4 sport. Efter matchen intervjuar Pelle Fosshaug och Marika Hammarbys Ulf Einarsson, då de säger vilken fantastisk sport bandy är, och att inte flera har upptäckt bandyn. Ulf säger; ”javisst och nu efter denna match bör väl många flera ha upptäckt sporten”. Jag håller med dem.

Under min tid med bandyn har jag träffat Johnny en storbandyfantast från norska Stabaek, i Oslo området. Vi har träffats på många platser där det serveras fin bandy i Minneapolis, Ljusdal, Rättvik, Sandviken, Uppsala, Stockholm m.fl och framför allt på SM finalerna. Vi pratar mycket om sport i övrigt, men bandyn är ju nummer ett för oss sedan många år tillbaka.Vi har följt sporten från den tid då man började gå. Återkommer om det. Jag och Johnny säger samtidigt när vi är i Rättvik, det här är inga idrottsmän det är ju artister som uppträder i raketfart. Hur kan man behärska sig själv i den mycket snabba skridskoåkningen, fläkten, skotten, dribblingar, passningar och balansen? Ja, det är inte bara jag och Johnny som upptäckt detta, vi är många, men det borde vara ofantligt flera. Att det går fort i nutidens bandy kan vi verkligen konfirmera, då vi följt bandyn sen vi själva lirat och åkt skridskor. I början åkte man på lädret, därefter gick det bättre och bättre. En del blev bra på skridskorna, de blev forwards, de med mindre bra skridskoåkning spelade backar, för målvakten räckte det med någorlunda åkning. Skridskoåkningen förbättrades snabbt under åren, bra åkning för alla var det som gällde. Den riktiga snabbheten kan väl sägas ha kommit de senaste tio åren. Nu finns ingen skillnad längre på forwards eller backar, alla åker fantastiskt fort.

Min far som var en stor idrottsentusiast. Han föddes på Sollerön i Dalarna och växte upp i Falu trakten. Först i Korsnäs och sedan Linghed, mycket skidsport var det på den tiden. Efter skolåren i Dalarna kom han att studera i Uppsala. Som student i den staden där lagsporterna dominerade med fotboll, handboll och framför allt bandyn. IFK Uppsala hette laget som var populärast, det fanns flera, bl.a. IK Sirius och IF Vesta. Studenterna bedrev också stor idrottsverksamhet i de flesta sporterna. Andra världskriget bröt ut under studietiden och den allmänna värnplikten stod för dörren. Inkallelse och fullgjord värnplikt avslutades med en timmes MUCK. Inkallelse, tjänstgöring först i Värmland och resten i Norrland, närmare bestämt i Tornedalen och Haparanda. Idrottande fortsatte, mest blev det skidåkning. Direkt efter krigsslut bar det av till Karlskrona i Blekinge som försäkringsförsäljare. På den tiden var handbollen mycket stor i länet och även bandyn med flera bandyföreningar i Karlskrona och Ronneby. Idag bedriver endast Fredriksbergs BK bandyn på konstis i Ronneby. Idrottandet och intresset följde med far överallt via Linköping, Kalmar, Ludvika och till sist Borlänge, där jag började i första klass. Var alltid med boll, klubba spiskrokar först, sedan halvrör med vev, så fort tillfälle gavs .

Här började mitt stora idrottsintresse med friidrott, höjdhopp, längdhopp och kort löpning som var min bästa gren. Inom fotboll var Brage laget och i bandy tillhörde jag Borlänge BK. Flera bandyklubbar fanns i Borlänge. Borlänge BK är redan nämnt, dessutom fanns IK Astoni, Islingby IK och närliggande Stora Tuna IK. Favorit bandyklubben var ju Falu BS. Borlänge BK, Islingby IK, och IK Astoni höll mestadels till på Röda vägen, som 1958 döptes om till Läroverksvallen där det nya gymnasiet invigdes. Bostadsområdet heter Hagalund, ligger intill Bandybanan, där även Per Fosshaug växte upp och började sin karriär. Här fanns två isbanor: en fullstor bandyplan och en mindre. Var det match eller träning åkte man på lilla banan. Publik i massor var det alltid när Borlänge BK spelade och framför allt i Borlängederbyna. Daladerby mot, IFK Rättvik, IK Heros, Smedjebacken, Grycksbo IF och Grängesbergs BK var heta matcher när Borlänge BK var i div I, näst högsta serien. Storheter som Bollnäs, Edsbyn och IK Huge, Gävle som var ner i ettan och vände. Jag var på isen så ofta det gick och var med pappa Olle på träningar, möten, klubbträffar och borta resor.

Min första SM final år 1959 var mellan Skutskärs IF och Västerås SK på Stockholms Stadion. Resan som var min första långresa med bandyn, mestadels gick resorna till Hälsingland, Gästrikland, Västmanland, Värmland och Närke. Nu var det dags att se den stora finalen mellan Skutskär IF och Västerås SK. Förväntningarna var stora, men inte så stora som jag trodde. Ja, finalresa skulle det bli på tidig söndagsmorgon, med abonnerad buss från Wasatrafik vars färger var brun och något så när gul av märket Scania-Vabis. Jag sa till min far på lördagen att var ska jag ha mina skridskor i bussen, ville ju som vanligt åka omkring efter sidan och runt planen och följa spelet, kanske få tag inågon avslagen klubba. Nej, sa min far det kan du inte göra på en sådan här stor match, det finns inte något utrymme för det, och förresten alla måste stå på läktarna. Det kunde inte jag förstå, men pappa Olles ord gällde ju. Det var bara att lämna skridskorna hemma. Väl framme i Stockholm, bara det gjorde ögonen stora. Stadion var verkligen inte någon Läroverksvall, höga torn och som en borg inringad med massor av folk, publik som snabbt ville in. Vi hamnade på mitten av en långsida ganska långt upp. Jag såg faktiskt ganska bra bland de 28 848 åskådarna, som fyllde hela gamla olympiastadion från 1912. Nu insåg jag att det där med att åka skridskor runt banan inte var möjligt. Finns mycket mera att skriva om denna klassiska final som slutade med att store Bosse Nilsson i Skutskärs mål, åkte över och hämtade Västerås unge målvak"Solla” och tog upp honom i famnen direkt efter slutsignalen. Nils-Olov "Solla” Jonsson, bandymålvakt för Västerås och Sirius, vann tre SM-titlar, en med VSK o två med Sirius. Du blir nog bra du också när du vuxit till dig sa ”Bosse” efter matchen som Skutskär vann med 2-1.

Ryssland som vi sa vid denna tid på slutet av femtio- och början på sextiotalet, hette egentligen Sovjet. Vi åkte till Rocklunda i Västerås med pappa. Ingvar ”Slana” Österberg som var lagledare i både Borlänge BK och i IK Brage, dock inte samtidigt. Ingvars son, Tommy, och jag som är jämnåriga samt Per Hamrin som hade känningar i Västerås. Matchen började i ett rasande tempo med bland annat fruktade Evgenij Papugin och hans virtuosa snabba skrinnare klädda i snygga fina långbyxor. Vilken match det blev, anfall på anfall, skott som kanonsalvor. Sveriges store och en av de bästa målvakterna i Svenska landslaget, någon sin, var Bosse Nilsson. Han fick nog efter en duvning i första halvlek, genomsvettig och totalt utschasad ville han bli ersatt av andre målvakten. Pressen och målen av ryssarna (sovjeterna) efter första halvlek var en uppvisning som heter duga. I början av andra halvlek hände något som gjorde mig berörd och orolig. En situation uppstod efter ettav de få svenska anfallen, gjorde att den ryske målvakten i en kollision fick ett skärsår och blödde ymnigt. Jag tittade på min pappa, oroligt och frågade om denna skada kunde orsaka ett krig mellan Sverige och Ryssland efter denna otäcka situation. Nej, detta är idrott och sådant händer ibland, du kan vara lugn. Publiken applåderad honom som en hjälte när målvakten bars ut, och isen fick skrapas eftersom isen blivit röd där skadan skett. Här fick man se hur bandy skulle spelas. Vilken propaganda, 2-8 slutade matchen.

Nästa lektion fick de svenska bandylirarna i VM på Stockholms stadion år 1963. Utspelningen och åter en uppvisning hur fort och skickligt bandy kan spelas. Ryssarna vann med 8-0. Endast Bernt ”Bempa” Erikson kunde jämföras med våra banemän. Den svenske kungen Gustav den VI Adolf applåderade och delade ut Guldmedaljerna. Jag fick se bra bandy och den svenske regenten, inte dåligt. På Vinterstadion i Örebro år 1969 i VM, en kall kväll, fick jag åter se den fina snabba publikvänliga bandyn som visades upp, trots en stor dos av självförtroende hos det svenska laget. Förlust, 2-4 inför en storpublik i kylan på över 7700 åskådare.

År 1974 tog Falu BS övertygande hem Svenska mästerskapet mot Katrineholms SK. Hösten kom och en EM match mot Sverdlovsk borta från Uralbergen väntade inför kommande säsong. Nikolay Durakov, SKA Sverdlovsk,den store lille snabbskrinnaren och storskytten och dess lirare i de Sovjetiska Mästarna. De kom en dag innan matchen på Kopparvallen i Falun skulle gå av stapeln. Här skulle ”Bempa” och Durakov visa upp sig inför en förhoppnings stor publik. Här som förr startar Sverdlovsk med en enorm skridskoåkning och anfall med hela kedjan, inte som nu när den sortens bandy inte existerar. Mål direkt, mål igen och Durakov driver på med hela laget i en våldsam offensiv. Efter en kvart kan man säga att matchen var över. Publiken häpnade och började stort applådera gästerna. Från läktaren hördes, att kan det gå så fort, tänk om all bandy var så här, då blir det en stor publiksport. Matchen var avgjord men Falukillarna kunde ändå snygga till siffrorna, det såg ju bättre ut inför borta matchen vid Uralbergen. Dessa nämnda matcher har fått mig att alltid beundra och beskåda den ryska bandyn.

Har sett och följt bandyn i alla år och är mycket intresserad av allt den kan ge och dess utövande länder som håller på. Mycket glädjande var den turnering som hölls i Schweiziska orten Davos nu i januari.

Mången bandy vänner har jag fått och några har hängt med i många år. Kan nämna den jämnårig Jan-Ove Netsby och Lars-Erik Bergstrand som är född år 1929. Lars-Erik har sett hela sextiosju SM finaler.

Erik Stål 2014-01-08

1 mars 2013 IK Heros det gula offensiva anfallsglada bandygänget. Anfall har alltid varit deras signum. Allsvensk och bäst i Dalarna en tid, hela 11.a allsvenska säsonger. Då den högsta serien. Heros placering i Maratontabellraden följer här.
36. IK Heros...............11 99 29 15 55 240- 369 73 Listan kan göras lång av fina duktiga lirare i denna klubb. Pumpen den 1:a.Kurt Andersson, pumpen 2:a Stefan Andersson, Sture Skepparen Hellström, Göran Plåtis Pettersson. Tommy Dorg, Björn Persson, och framför allt den eleganta liraren Hans Bergman. Finländska bandyspelare har också hört till Herosbandyn under flera år med bl. a. fina skyttar. Dmitri Selinskij från Ryssaland spelade under den senaste tiden för klubben.

Många duktiga ledare har passerat och gjort mycket för Herosbandyn. Nämner en av de många som bör äras bör är Krister Jakobsson. En något yngre som har gett ett gott handtag och tillfört ungdomligt, entusiastiskt bandy kunnande är Fredrik Remes.

Vi önskar tidens Heros en god framtid

6 januari 2013 Grycksbo IF pappersbrukslaget med röda tröjor spelar idag sina matcher på Tansvallen. Förr när papperspojkarna hade sina stora år och en allsvensk säsong (då den högsta serien) 1962-63. Då gick matcherna på Åbrinken bredvid pappersbruket där man också fick byta om. Skridskoknytning och halvtid gjordes i en liten bod med sekretariat ovan på boden. Här fick man en känsla av rädsla då man på väggarna kunde läsa resultaten som GIF:arna vunnit eller erövrat, något förlust resultat förekom också, puh tagg eller rädsla, vet inte. Det var tider då Grycksbo levererade fina juniorer, målvakter och färdiga spelare till många klubbar i vårt land. En viktig stolt vinst gjordes på Kopparvallen i Falun då storebror fick känna på ett tappert kämpande Grycksbo, vinst med 3-2 inför en storpublik denna dag. Anders Plahn hette den store långe fina liraren. Anders blev efter denna säsong värvad till det stora bandy fästet Katrineholm. Blev många härliga säsonger i Katrineholms SK. Nu spelar Anders barnbar en framträdande roll i P20 KVBS, som de heter nu. Grycksbo var det. Engholmarna bör nämnas och då till vårat Borlänge Elias Engholm. Det fostras än. Många namn finns att nämna, lite från Borlänge också Gunnar Eltin och legenden, bollgeniet Bengt Bornström spelade i GIF. Glöm heller inte trillingarna Rogström.

14 dec. 2012 U-Forsbacka IK 19.00 den 14 dec. 2012. Gula faran kommer till Tunets IP idag fredag. Alltså gamla fina anrika gula Forsbacka IK med 16 säsonger i högsta serien. Bröderna Ejdhagen kom och spelad här några år tillsammans. De gjorde sig mycket kända i andra bandyföreningar genom åren. De kallas för bandylegender. Stora publikskaror följde detta brukslag där de for fram och spelade propagandabandy. En hemma match tittade hela 8800 på. Einar Ask debuterade som 14 åring i Forsbackas juniorlag. Många säsonger i FIK. SAIK och IFK Upppsala som svensk mästare. Einar var typ skyttekung med skott som oftast hittade rätt. Mariehov heter FIKs hemma plan.